Jag minns dig med glädje.

En varm tanke till min farmor och en hel del ångest för mig själv för att ha låtit det gå så långt tid emellan vi setts under de senaste åren. Jag önskar att det hade varit annorlunda och det har jag önskat i många år och samtidigt vetat att tiden tickar iväg. När sånt här händer blir man så väl påmind om att vi ibland inte kan räkna med tiden utan att saker och ting kan förändras väldigt plötsligt fort och oväntat... Men jag är glad att jag hann träffa henne en sista gång.

Vila i Frid farmor


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0